tankar kring min "karriär"
Det finns endel fördomar eller typiska tankar när det gäller personligassistenter:
1. Det är ett skit jobb, lite som dagis eller hemtjänst nåt man gör över en sommar eller extra. eller så är man en viljelös arbetare som inte fick nått bättre.
Mina tankar om det är att man kanske inte är intresserad av karriär eller så kanske det till och med är så att man trivs med jobbet. Det finns många fördelar med att va assistent förutom att lönerna och arbetstiderna kan va dåliga, det är ett perfect jobb för folk som gillar utmaningar så väl som rutin beroende på var man jobbar. Jag själv mår bra av omväxlingen och utmaningen i mitt jobb men jag har ju lite damp också...skulle aldrig klara ett monotont jobb.
2.Att man offrar sig själv för andra och är en beundransvärd ängel. Bara en speciell sorts människa kan ha ett sånt arbete.
Mina tankar kring det är bara alla passar som assisten nån stans och ingen passar som assistent över allt.
Vadå sånt jobb, alla handikappde mår inte dåligt eller är bördor på sin omgivning vilket vekar vara undertonen i ett sånt här uttalande.
Det här har jag tänkt på i min ålders kris.Jag blir äldre och äldre och har inget "vettigt jobb" enligt vissa men dom jobben jag har strävat efter är jobb som jag inte vill kämpa för som man måste i karriärs jobb. En gång på glada 90talet ville jag bli djurvårdare men när jag hade pluggat och praktiserat klart fans det två möjligheter: leva under existensminimum eller jobba med nått som får mig att må psykiskt dåligt som djurpark eller försöksdjur. Försöksdjur skulle vara mer värdigt att jobba med en djurpark i alla fall efter min praktik på Skansen.
Jag drömmer om massor av jobb som jag aldrig skulle må bra av i verklighetern som eget företag, djurvård och möbelsnickare och då gör det lite ont att folk inte ser värdet i mitt jobb. Jag vill ha ett tryggt jobb och egentligen ett tryggt allt, hela mitt liv har varit ett äventyr och nu vill jag ha harmoni. Jag har harmoni men människor runt om kring mig verkar misstolka det hela... "hon är inte modig nog" och "ska du inte bo utomlands ett tag och upptäcka världen"
Neeeej, jag sitter hellre häääär och luktar på vuxenblöjorna :)
....det är jobbigt nog att tillåta sig själv vara normal.
1. Det är ett skit jobb, lite som dagis eller hemtjänst nåt man gör över en sommar eller extra. eller så är man en viljelös arbetare som inte fick nått bättre.
Mina tankar om det är att man kanske inte är intresserad av karriär eller så kanske det till och med är så att man trivs med jobbet. Det finns många fördelar med att va assistent förutom att lönerna och arbetstiderna kan va dåliga, det är ett perfect jobb för folk som gillar utmaningar så väl som rutin beroende på var man jobbar. Jag själv mår bra av omväxlingen och utmaningen i mitt jobb men jag har ju lite damp också...skulle aldrig klara ett monotont jobb.
2.Att man offrar sig själv för andra och är en beundransvärd ängel. Bara en speciell sorts människa kan ha ett sånt arbete.
Mina tankar kring det är bara alla passar som assisten nån stans och ingen passar som assistent över allt.
Vadå sånt jobb, alla handikappde mår inte dåligt eller är bördor på sin omgivning vilket vekar vara undertonen i ett sånt här uttalande.
Det här har jag tänkt på i min ålders kris.Jag blir äldre och äldre och har inget "vettigt jobb" enligt vissa men dom jobben jag har strävat efter är jobb som jag inte vill kämpa för som man måste i karriärs jobb. En gång på glada 90talet ville jag bli djurvårdare men när jag hade pluggat och praktiserat klart fans det två möjligheter: leva under existensminimum eller jobba med nått som får mig att må psykiskt dåligt som djurpark eller försöksdjur. Försöksdjur skulle vara mer värdigt att jobba med en djurpark i alla fall efter min praktik på Skansen.
Jag drömmer om massor av jobb som jag aldrig skulle må bra av i verklighetern som eget företag, djurvård och möbelsnickare och då gör det lite ont att folk inte ser värdet i mitt jobb. Jag vill ha ett tryggt jobb och egentligen ett tryggt allt, hela mitt liv har varit ett äventyr och nu vill jag ha harmoni. Jag har harmoni men människor runt om kring mig verkar misstolka det hela... "hon är inte modig nog" och "ska du inte bo utomlands ett tag och upptäcka världen"
Neeeej, jag sitter hellre häääär och luktar på vuxenblöjorna :)
....det är jobbigt nog att tillåta sig själv vara normal.
Kommentarer
Postat av: Rebecca Utan Räkor
Försöker du säga att du är nöjd med det du har, Ferdinand?
Postat av: hunter
ja och besviken på att folk inte tycker att det är nog i bland.
Trackback
