rocknrollhousewife

I går sändes en dokumentär om barn som vill gå ner i vikt då börjar man tänka på sin skeva tonårstid och i dag kom jag dessutom in på lady dahmers inlägg om att vara bitter fitta där diskussionen blev övergrepp.

Jag kommer i håg hur mycket jag tänkte på utseende när jag var så ung som 10-12år och hur hemskt det var att få former. Vilka rykten man fick bara för att man hade bröst innan andra och vad man fick stå ut med, det värsta var nog att lärarna(allihopa faktiskt) i skolan vände ryggen till problemen, till kommentarerna,till blickarna och till och med vandrande händer.
Jag känner mig lite besviken som vuxen över att det finns sådana lärare i våra skolor och något måste göras, kanske obligatoriska kurser för både lärare och elever?

En annan sak som jag kom att tänka på när det gäller kommentarerna är: hur stort är mörkertalet egentligen på våldtäktsförsök? det värkar nästan som att varenda kvinna har varit utsatt nån gång. ingen anmäler och det är ju klart att man inte gör eftersom polisen har en sån dålig attityd(oftast) när det gäller den typen av brott och för att man vet att man inte kan vinna(utan tydliga bevis).

Och slutligen så började jag tänka på mina erfarenheter av dom "snäva könsrollerna" från arbetslivet. Jag jobbade på dagis ett tag med ett par russin till fröknar och dom var inte nådiga (i all sin stress och vardag) på att dela upp beteenden: flickor som leker vågat och lite tufft kan göra illa sig och pojkarna har bara kul och så vidare.
Det är inte bara dagisfröknar som delar upp sysslor tyvärr, jag har jobbat på flera mansdominerade yrken inom trädgård och där får tjejer plantera blommor och pojkar köra traktor precis som på dagis. Jag krävde oftast att jag skulle köra en av el-lastarna, varför ska killar få göra det roliga. Det som var ytterligare tråkigt med den arbetsplatsen var att kvinnorna inte ens vågade be om el-bilen om dom behövde: vi ber en man köra åt oss i stället(eller jag). i slutet fick jag faktiskt två andra kvinnor att prova köra och det var jätte kul både för dom och mig(men man vill ju inte va till besvär).